Finspångs bruk

Finspångs bruk vid Finspångsån i Risinge socken och Finspångs kommun i norra Östergötland är ett av de äldsta bruken i Sverige. Under mer än 300 år var det också Sveriges största kanongjuteri. Från början ägdes egendomen utav staten vilka drev ett mindre bruk där från mitten av 1500-talet. Holländaren Wellam De Wijk arrenderade verksamheten mellan 1587 och 1599.

Fler rika holländare var intresserade av det svenska järnet och Gustaf II Adolfs krig kostade pengar. Genom ett kungligt brev den 16 juli 1618 pantsattes hela Finspångs gods till Louis de Geer för en skuld även om verksamheten stod i Willem de Besches namn. De Geer köpte 1641 egendomen som bestod av 79 ½ hemman i norra Östergötland samt 5 ½ hemman i Dannemora bergslag. Han anlitade många vallonska smeder från Belgien.

Louis de Geer, som blev svensk medborgare och adelsman, såg till att Finspång blev centrum för svensk vapenindustri under en lång tid framöver och Finspångs bruk kom att tillhöra hans ättlingar fram till 1856 då det såldes till förvaltaren Carl Ekman. Ekman köpte även Stens bruk med Graversfors utanför Norrköping.

Under 1870-talet fick Finspångs bruk för första gången en allvarlig konkurrent då Bofors bruk också började tillverka kanoner. Nu tillverkade man inte kanoner enkom för svensk räkning utan man exporterade dessutom till Danmark, Ryssland, Holland och Egypten.

Kanontillverkningen vid Finspångs bruk fortsatte fram till årsskiftet 1910/1911 då Bofors bruk övertog verksamheten och valde att koncentrera all tillverkning till Bofors. Bruket och ägorna styckades upp i flera olika företag och en period med stora förändringar och omställningar i Finspång inleddes. Metallindustrin har dominerat orten in i våra dagar.

Mellan 1668 och 1685 lät Louis de Geer den yngre uppföra Finspångs slott där han under 1700-talet även anlade en vacker park som är öppen för allmänheten året om. Slottet är idag kontor åt turbinindustrin och flyglarna från 1742 används som hotell och restaurang med inredning som speglar slottets historia.