Edsbruk

Edsbruk skrevs i äldre tid som Eds bruk anlades 1670 bara en kilometer norr om Västra Eds kyrka i Västerviks kommun utav vallonen Abraham Parment, son till en kolare i Tunaberg i Södermanland. Han arrenderade mark från Eds säteri av ägarinnan Anna Maria Cruus på 40 år. Järnmalm hämtades från skärgården i Södermanland men man lät senare också bryta malm i Vinäs och Stensnäs i grannsocknen Ukna.

1808 utvidgades verksamheten vid Eds bruk då ägarinnan Sara Kristina Hultman fick tillstånd från Bergskollegium att anlägga en ny knipphammare. Produktionskapaciteten ökades ytterligare 1839 av dåvarande ägaren Johan Nordenfalk. Vid 1860-talets början tillverkades här lika mycket järn som vid de mer välkända grannbruken i Överum och Ankarsrum.

Eds bruk var ett järnbruk som kom att försörja en stor del av ortens invånare fram till slutet av 1800-talet. I likhet med många andra av landets järnbruk så hamnade verksamheten då i en djup ekonomisk kris. Alfred de Maré ersatte då den anrika järntillverkningen med en cellulosafabrik.

1990 var det så också slut på cellulosatillverkningen i Edsbruk. Företaget försattes i konkurs och verksamheten avvecklades helt och hållet. Moderbolaget Eds Bruk AB har emellertid fortsatt sin verksamhet och driver bland annat Mekanisk verkstad i Gamleby, Edsbruk och Överum.

På gamla kyrkogården och i den nya kyrkan i Västra Ed finns än idag många gravkors över smeder vid bruket vilka minner om den tid då Eds bruk var en viktig del i den tidiga svenska industrihistorien.

Sommartid drivs Konst & Fika i gamla vattenkvarnen på Eds Bruk Herrgårdsområde.